(Här följer några tweets som jag postade ikväll om något som jag funderat på den sista tiden. Därav den fragmentariska texten.)

Jag har börjat ifrågasätta idén med semantisk HTML. Inte själva markupen utan grejen med semantiska CSS-klasser.

Jag tror mer på att namnge CSS-klasser med koppling till det visuella, hur det faktiskt ser ut.

För underhållningsbar CSS i ett icketrivialt projekt har man misslyckats om enda sättet att orientera sig är via Inspect element.

Semantisk HTML var en nödvändig reaktion mot inline-stilar, tabeller för layout och annat. Men det är inte svaret på underhållningsbar CSS.

Jag tycker OOCSS är det mest lovande inom CSS för underhållningsbarhet (bland annat). Många riktigt bra idéer där. http://oocss.org/

(Jag fick en fråga från @upperdog_se om det verkligen blir lättare att underhålla med klassnamn som ”green_menu” och ”big_heading” om färger och storlekar ändras. Mitt svar fortsätter.)

Det är inte så hårdraget jag menar med visuell koppling. Och jag menar inte heller att helt bortse från det semantiska.

Semantisk HTML så som det praktiseras förutsätter att du har selektorer med flera element. Typ ”.blog-post .comments .name”.

I ett komplext projekt blir det mycket sådant. Ändringar i markup-struktur slår brett och du har låg grad av återanvändning.

Med OOCSS undviker du långa selektorer och tänker i stället objekt. Behåller man semantiken blir det typ ”.blog-comment-name”.

Där har man gjort en stor vinst bara genom att bryta ned det i objekt med specifika namn som består av objekt. Mer begripligt.

Men för öka återanvändning är det ofrånkomligt att blanda in det visuella, för det är vad CSS beskriver.

Att utveckla underhållningsbara system kräver tydlighet i namngivning & hur saker hänger ihop, samt att hålla nere duplicering.

Och där är CSS inget undantag. Jag kan inte se att det kan lösas på något annat sätt.