Simon Winter skrev på Twitter att han skulle vilja läsa om hur programmerare tänker ”när de bygger upp digital infrastruktur”. Jag försökte svara på Twitter men tyckte det blev svårbegripligt. Då kom jag att tänka på följande text jag skrev häromåret.

”Vi börjar med ingenting. Men vi behöver en soffa. Det ska vara en tresits- och den ska vara grå. Vips! Vi har ett objekt och det är en soffa och den är grå och den är tresits- och den finns i vårt ingenting.

”Men vi behöver också ett rum. Ett rum kan innehålla soffan. Frågar jag rummet vad det innehåller får jag svaret soffan. 

”Vad ska vi ha mer? Ett soffbord? Då får vi göra soffan till ett slags föremål och säga att rummet i stället kan innehålla föremål. Och soffbordet: det är också ett föremål och därmed kan vi ha det i vårt rum. Vilka föremål finns i rummet? Soffan och soffbordet!

”Sedan behöver vi dig. Du är spelaren. Du är i rummet. Men du är inte ett av föremålen. Som spelare är du i ett rum och rummet innehåller föremål. Du kan fråga rummet vad det innehåller och du får veta att det finns en soffa och att det finns ett soffbord. Vill du sitta på soffan? Då måste vi först ordna så att du som spelare kan sitta på föremål. Och kanske att föremål kan bli suttna på. Om en annan spelare kommer in i rummet så kan rummet berätta att där finns ett soffbord och en soffa; och soffan kan berätta att den är grå, tresits- och att den är sutten på av en spelare (du).

”Kommer in i rummet förresten – vart då ifrån? Från ett angränsande rum? Så rum har alltså angränsande rum. Hur många då? För enkelhets skull kan vi säga fyra – ett i varje väderstreck. Norrut från rummet med soffan och soffbordet finns ett angränsande rum. Går du dit finner vi att det innehåller en spis. En spis är ett föremål och kan således finnas i ett rum. Kan den bli sutten på? Ja, förvisso. Men viktigare är att den kan sättas på och stängas av. Frågar du spisen kan den svara huruvida den är på eller av. Hade vi bara en kaffepanna kunde du göra kaffe.”

Jag skrev det här när jag funderade på att delta i National novel writing month förra året och ville se hur många ord jag kunde pressa ur mig per dag (det krävs ett snitt på 1667 stycken). Då kom alla möjliga texter ur mina fingrar. Även följande stycke som också passar här.

”Kod. Hela dagarna skriver jag kod. Och kod är text på sätt och vis. Den kommunicerar med maskinen och instruerar vad den ska göra. Men i ännu högre grad kommunicerar den med de människor som läser den. Den måste förstås: intentionerna bakom, syftet som ska uppnås. Den måste också vara syntaktiskt och semantiskt korrekt; den måste förstås av maskinen – ingen tvetydighet. Och för att det ska bli bra måste den vara ordnad på ett logiskt satt; rätt sak på rätt plats – och bara på en plats, inga upprepningar. Men det är inget krav maskinen ställer utan en förutsättning för att koden ska kunna leva. Man måste kunna arbeta med den under lång tid och varje gång man återvänder till ett stycke kod måste man begripa varför den ser ut som den gör och hur den hänger ihop med allt annat.”

(Simon sammanställde sina svar och reflekterade vidare.)

Vi fick en fråga om varför vi la ned Trimlabb, en tjänst vi lanserade våren 2010 där vi erbjöd hjälp att utröna varför en sajt är långsam och vad man behöver göra åt det. Här är vårt svar. 

Kort sagt så var anledningen att vi la ned Trimlabb att vi inte kunde bevisa att det fanns en marknad för det i det format vi tänkte oss.

Den ursprungliga idén kom efter att vi jobbat fokuserat med webbprestanda inom ett stort webbprojekt. Då hade vi inte hört något alls om det här i Sverige. Vi insåg att svårigheten i att förbättra webbprestanda låg huvudsakligen i att kartlägga eller profilera sajten och hitta problemen. Själva åtgärderna var därefter i många fall väldigt straight forward. Detta i kombination med att arbetet kan göras helt på distans gjorde att vi fick idén att paketera det som en tjänst. Vi tänkte att vi rentav kunde göra arbetet och sedan ta kontakt med en presumtiv kund och säga att vi kapat si och så många sekunder av deras laddtid och att vi för ett bra pris kunde ge dem instruktioner.

Vi fick som du skriver mycket uppmärksamhet. Vi genomförde 40–50 ”provtrimningar” om jag minns rätt. Det var något vi erbjöd gratis och där vi berättade vilken förbättringspotential vi kunde se. Men vi sålde inget. Det vi erbjöd var en rapport där vi beskrev problemen och hur de skulle åtgärdas. Men vi upplevde inget intresse av det, inte ens i de fall där vi kunde visa att vi skulle kunna kapa laddtiden med över 80 procent. Det intresse vi såg var att anlita oss som konsulter och genomföra förbättringarna.

Vår själva grundpremiss var att webbprestanda består till en stor del av analys och att det arbetet är svårt att på förhand säga hur lång tid det tar. Där hade vi ett fastpriserbjudande där de sedan fick genomföra åtgärderna själva, vilket vore lätt att uppskatta kostnaden av utifrån vår rapport. Den här grundpremissen misslyckades vi helt att sälja in.

Att ägna oss åt detta som konsulter intresserade oss inte särskilt. Vi kunde absolut tänka oss att hålla kurser/workshops om detta och att i enstaka fall gå in som konsulter. Men huvudidén var att sälja kartläggningar och rapporter, dvs att produktifiera vår kunskap.

Sedan var själva sättet vi testade marknaden galet. Vi erbjöd något gratis och fick många napp, men det vilseledde oss att tro att marknaden fanns. Vi fick lära oss att det är svårt att identifiera en marknad utan att ta betalt.

På sistone har jag utforskat Instagram för att se hur de aktiva använder fotoappen och vilket slags kultur som uppstått. Det jag fäst mig mest vid är vilken trevlig gest det är att både bli följd tillbaka och att få likes på sina foton.

Jag hamnar ofta i en situation där jag måste laga en snabb pasta för att jag hunnit bli hungrig innan jag började med lunch. Problemet är att om man bara kokar makaroner och hackar i falukorv eller stekt ägg blir det inte så roligt att äta. Om det råkar vara så att andra ibland hamnar i samma situation som jag kommer här två knep jag brukar ta till för att höja rätten en nivå:

1. Innan du börjar med pastavattnet, sätt på en non-stick-panna med olivolja på medelvärme. Medan vattnet kokar upp finhackar du en lök och om det inte är vitlök med i rätten i övrigt hackar du dessutom upp en vitlöksklyfta. I med löken, salta och låt den svettas under kokningen av pastan. Sänk värmen om du befarar att löken är på väg att få färg.
2. Häll i lite extra kryddor innan du äter. Vad har du i kylen eller på kryddhyllan som du tror kan passa? Gärna något som tillför en liten aspekt till rätten. Något syrligt, något starkt och ev. något sött. Jag brukar försöka få i lite citron el. vinäger, finhacka en chili eller stark sås av något slag el. dyl.

I dag gjorde jag t.ex. en pasta med överbliven rostbiff. Förutom löken och västerbottenost hittade jag sherryvinäger och en het mexikansk habanerosås.